Hyssna socken medeltiden – bok om riddare

Hyssna socken finns beskriven i min bok ”En mans ägodel”

De följde Hyssnaleden som var en vandringsled. Den var fyrtio alnar lång och startade vid Hyssna kyrka. Längs Hyssnaleden fanns det bokskog och lövskogsnatur. Leden sträckte sig utmed Surtans bördiga dalgång, vilken en gång i tiden varit en mäktig havsfjord. Norr om Hyssnaleden fanns det barrskogsområden, vildmarksnatur och mossar. De stannade för att vila i bokskogen på Storms Ås.

Medan Thormund talade med sina hirdmän visade Amund Torkels gömma för Johanna. Det var en gammal grotta. Johanna hade aldrig förut varit i en grotta och tittade storögt på vattnet som i små droppar rann utmed grottväggen. Hon förundrade sig över det röda stenlagret på vissa ställen i grottan. Mitt i grottan fanns ett hål och där silade förmiddagssolen ned och kastade kastanjegula märken på väggarna. De kunde se spår av att människor hade varit där, för det fanns rester av en eldstad i grottan. För en stund glömde Johanna all smärta i kroppen och istället hängav hon sig åt allt det nya. Aldrig förut hade hon varit på en utflykt. Hon kände en stor tacksamhet till Amund som hade visat henne grottan. Amund tittade på Johanna som intresserat utforskade grottan.

Själv kände Amund sin lust då han gick alldeles bakom henne. Hennes nya former förvirrade honom så att han snubblade till. Amund bannade sig själv för det var inte passande att han kände på det viset för Johanna. Han var en riddare men ägde inte en egen gård eller penningar. Så hade han heller inga föräldrar. Han hade inte en kista full med marker. Amund tänkte svartsjukt på Thormund som var så rik. Hon var dessutom  Thormunds maka. Men den liderlighet som bultade inom honom kunde han inte ta miste på. Nåväl det kunde aldrig bli något dem emellan förstod Amund. Johanna var förbjudet område för honom om han var rädd om sitt liv. Med kärv röst sa han:………………….fortsättning..

Du hittar boken här http://www.amazon.co.uk/gp/search?index=books&linkCode=qs&keywords=9789174635539  hyssna socken

Kärlekshistoria på medeltiden

I min senaste bok ”En mans ägodel” spirar romantiken och erotiken mellan Johanna Stenbock och en riddare som heter Amund. Men hur kommer det att gå med deras kärlek? när blir de upptäckta? och vad väntar dem då?

Amund hade bara druckit lite mjöd och såg på Johanna där hon stod framför honom i riddarsalen. Överallt låg det snarkande riddare under borden och på bänkarna. Johanna gick tätt förbi Amund. Hans hand sköt blixtsnabbt ut och grep om henne.

– Möt mig vid örnberget viskade han hest. Hon log tillbaka och skyndade ut i köket. Det var mycket att städa undan efter festen och hon såg till att pigorna gjorde sitt arbete. Borta var Amunds föresatser att låta bli henne. Och en enda natt till kunde ju inte skada funderade han.

Amund låg på golvet i stugan på örnberget. Eftersom stugan saknade möbler låg han där. Johanna trädde in i stugan med snabba steg. Hon drog snabbt igen dörren efter sig. Det luktade gammalt därinne och lite fuktigt. Hon visste att där fanns spindelväv och smuts för ingen bodde längre i stugan. Det var ett gott gömställe att vara på funderade hon. Hon såg i ljuset ifrån gluggen hur det lyste på Amund där på golvet. Hon såg Amunds hårdhet och skälvde till. Johanna lyfte på kjolarna och satte sig grensle över Amund.

– Åh sa Amund halvkvävt. Du gör mig galen! sa han och skrattade. Johanna skrattade också till svar. Men sedan var de fullt upptagna med sin älskog.  Efter deras älskog talades de alltid vid. Denna gången hade Amund något särskilt på hjärtat. Det förstod Johanna av hans viskande ton…………………..fortsättning ………..bild en mans ägodel bokus

Du kan köpa boken på adlibris, bokus.com cdon .com och den finns nu också som ebok

https://www.muntligt.se/e-bok/9789175691961/en-mans-agodel

Varelsen i fantasyserien Alfridas längtan till havet

Ur ”Alfridas längtan till havet”

Kapitlet om varelsen.

Alfrida satt på sängen i sitt rum. Hon sneglade emot de tavlor som hängde på väggen i rummet. Helt klart var hennes rum mer passande för en herre,  funderade hon tankfullt. Det var fullt med jaktbilder inramade i tavlorna. En del tavlor var groteska. En tavla föreställde en död hare där man hade huggit av huvudet till hälften. Blodet rann nedöver den stubbe som haren låg på och ner på den gröna mossan. På ett bord i rummet fanns en uppstoppad grotesk örn med hungriga, sluga ögon som tittade på henne. Det var som om örnen levde, tänkte Alfrida. Hon kunde inte sätta fingret på det men olustkänslan fanns där. På skrivbordet stod en stor nåldyna. På nåldynan var nålar nedborrade i olika sorters fjärilar. Fjärilarna hade vackra färger. Alfrida blev beklämd till mods över deras ohyggliga död. Hennes säng var mycket strikt och manlig. Överallt i rummet var det mörka färger. På bordet fladdrade ljuset ifrån en fotogenlampa som lät sina flämtande lågor sippra runt rummet och fortsätta upp på de groteska tavlorna. Hela rummet var spöklikt. Det var något i luften, som om det vore precis innan åska. Alfrida strupe snörptes till och hon fick inte luft. Känslan dröjde sig kvar av att vara övervakad. Vem är det som övervakar mig och varför, tänkte Alfrida.

Alfrida blev rädd och hon ville gå till Järles rum. Alfrida ville inte sova där den natten. Men skulle hon hitta till hans rum? Hon mindes inte var Järle försvann till sitt rum. Det var så många rum ute i den pompösa hallen. Alfrida gläntade försiktigt på sin dörr och tittade ut. Hallen var tom och mörk men en ynklig fotogenlampa brann lite längre fram. Lampan kastade skuggor på rustningarna. Alfrida gick försiktigt och drog efter andan. Där var det en dörr och hon öppnade den med bestämdhet. I rummet lyste en fotogenlampa och i den röda söta sängen sov Valentine. Det var ett vackert rum, stilrent med tydligt kvinnliga toner. Alfrida stängde hastigt dörren. Hon provade nästa dörr. Nej det var fel , där var ett förråd av något slag såg hon. Alfrida stängde även denna dörr. Hon tittade sig sedan oroligt omkring i den stora hallen. Det kändes som om någon bevakade henne. Men nej hon måste inbilla sig allt, tänkte hon för där fanns ju ingen. Men Alfrida kände återigen en ond kraft i hallen som sakta närmade sig. Hon kunde höra dess hasande släpande steg. Alfrida hade kommit fram till nästa dörr. fortsättning…..

Du hittar boken på adlibris, bokus och cd on bland annat samt på amazon

http://cdon.se/search?category=1769&q=alfridas+l%C3%A4ngtan+till+havet%3A+och+de+inneboende+magiska+krafternabild alfrida

Del II i Alfridas familj bok nummer två, fortsättning på Alfridas längtan till havet

Just nu skriver jag på del II av Alfridas familj. Titeln är klar men jag behåller den för mig själv ett tag.

I denna bok nummer två i serien kommer vi mer in på fantazy. Jag blandar nordisk mytologi med fantazy.

Det är verkligen spännande.

Just nu skriver jag om Disablotet.

Alfrida är nu mer än bekväm med sina magiska krafter som hon i första delen av serien utforskade.

Hon känner också att hon utvecklats och känner en närvaro med djuren i skogen och de olika väsen som finns där.

Hon befinner sig dels i två olika världar och dels i den vanliga världen tillsammans med Järle hennes make.

Hon blir också mor under bok nummer två. bild alfrida

Kapitel 1 i boken ”Alfridas längtan till havet” en fantasy

En del av första kapitlet på ”Alfridas längtan till havet”

”En människa har flera berg att besegra. Det är läran om livet”

Kapitel 1    Erik Löwenströms kamp

En vårdag hade blåsipporna slagit ut liksom snödropparna. Det var även knoppar på äppelträden.  Det andades pånyttföddhet men hos Alfrida Löwenström stod döden för dörren. Året var 1845. Alfrida var trettio år. Hon hade läst sin bordsbön ”Mat i Jesu namn”. Alfrida reste sig ifrån matbordet och gick till spisen. Alfridas ben kändes stumma och hon andades med tunga andetag. Hennes strupe hade dragit ihop sig och hon fick ingen luft. Det som hände var så overkligt. Det gjorde ont i hjärtat och hennes andhämtning var svag. Hon värmde den varma mjölken i en gryta. I köket arbetade kokerskan och även pigan Johanna. Men Alfrida ville själv sköta Erik när han var sjuk. Det var ett stort kök med långa bänkar med skåp utmed väggarna och en vedspis stod i ena hörnet. Mitt på golvet stod ett bord med stolar där tjänstefolket åt sina måltider. Erik låg i några rum längre bort. Det var ett mindre rum med två enkelsängar som stod bredvid varandra. Erik stönade svagt och andades tungt.  Erik hade legat sjuk en tid i lunginflammation. Doktorn hade varit där tidigare på dagen och åderlåtit honom. Erik hade också fått engelskt salt men han blev ändå inte bättre.

Alfrida förde koppen med varm mjölk till hans blålila läppar. Hon höll honom under axlarna för att stödja honom. Erik drack endast lite för han ville inte ha något. Erik var märkt av sjukdomen och visste att han snart skulle dö. Erik funderade vidare kring deras situation. Han var inte orolig för sin egen del utan hans tankar gick till Alfrida. Hur skulle hon klara sig då han inte längre fanns där? Inte kunde hon ensam klara sig ute på havet som kvinna, tänkte han. Alfrida var vacker med sitt röda långa hår som lockade sig ner över ryggen. Hon hade blå ögon. Alfrida var kort och finlemmad. Det fanns något aristokratiskt över henne och hon bar alltid huvudet högt. Till sinnet var hon bestämd och impulsiv. Hon var trots sin ringa gestalt en modig kvinna, tänkte Erik.

– Alfrida jag vill att Amadeus kommer hit. Jag vill skriva mitt testamente, väste Erik och hostade blod. Det rann blod ifrån hans mun och http://books.google.se/books?id=z4VbBAAAQBAJ&printsec=frontcover&hl=sv&source=gbs_ge_summary_r&cad=0#v=onepage&q&f=false

Alfrida torkade bort det med en handduk som snabbt färgades röd.bild alfrida