Som författare önskar jag att klockan ibland stannade eller åtminstone tog ledig en stund så att jag hinner med att skriva. Och inte blir avbruten hela tiden. Att jag inte hade några tider att passa. Ta till exempel idag när jag kom på flera olika idéer om min roman om äldre. Åhh jag hade verkligen önskat att få skriva just då. Nåväl nu blev det inte så för maten skulle göras och familjen väntade på middagen.
Ok ut och skala potatis och sedan skiva den. Jag stekte köttfärs och kryddade och hällde det över den skivade potatisen. Jag gjorde i ordning en röra av grädde, ketchup, pressade vitlök, kryddade igen medan jag funderade på en av de idéer som jag kommit på under dagen. Jag prövade för och emot när jag tänkte på en skrivdetalj. Hur skulle den karaktären angripa det när hon fick reda på att det låg till på det viset? Jag satte ugnen på 200 grader och satte in formen. Yes nu skulle jag få 45 minuter i frihet! Yes. Jag rusade ut i vardagsrummet vid min skrivplats och noterade att det var relativt lugnt i huset. Den övriga familjen var utomhus men snart skulle de komma in en efter en , det visste jag.
En tid att en speciell lycka som jag inte upplever annars kom över mig där jag skrev och skrev. Men tyvärr hade snart de 45 minuterna gått och jag rusade ut till ugnen och kollade anrättningen. Ok den verkade klar och snabbt gjorde jag salladen och ropade på min familj.
När jag är mitt upp i ett flöde som jag kallar det då är jag väldigt osocial och sitter i min egen bubbla. Just då brukar alltid familjen vara som envisats som jag tycker det. Pappa! vad tycker du om det och det? osv. Då tar jag mig mödosamt tillbaka till verkligheten och lämnar den värld som jag skrivit för en stund och försöker att vara i nuet. Men det är svårt just då när jag har flöde.