Alfrida och Järles kärlek
En eftermiddag strök Alfrida sin ena hand över det vackra sidenlakan som fanns i deras bädd. Hon mindes att Järle berättat om hur han hade köpt det i Lübeck på en av sina resor. Längtansfullt strök hon sin handflata och fingrar över tyget och tänkte på Järle. Alfrida tänkte på hur stark och vacker Järle var och hur lycklig hon borde vara som fångat honom. Järle var allt som en man skulle vara funderade hon vidare. Alfrida tänkte på hans händer och ryste av välbehag. Hon mindes hur han brukade att smeka henne. Plötsligt ville hon ha honom nära precis just då.
I detsamma precis som om de hade talat på telepatisk väg kände Alfrida att han stod bakom henne. Hon kände Järles smekning längs ryggraden och rös av välbehag.
– Alfrida sade Järle och snurrade runt henne. Han såg intensivt på henne.
– Ni kände min längtan? frågade Alfrida viskande och såg upp på honom. Järle svalde och hade en hes röst då han svarade:
– Ja Alfrida jag kände er längtan sade han stilla. Nu är jag här sade han enkelt. En liten tystnad uppstod men de fortsatte att kommunicera med ögonen. Till slut bröt Järle tystanden och sade:
– Vad vill Ni göra med mig? frågade han självsäkert och såg på henne. Alfrida såg på Järle med åtrå i blicken.
– Jag vill göra det här sade Alfrida och började att……………………………………….
knagertpeter 