Din hand
Jag håller kvar din hand
lite till
Vet att jag måste släppa
din hand snart
Jag måste se dig gå
Ännu en stund kramar
jag din hand
Vill hålla dig kvar
dig och våra minnen
Sedan skall jag släppa
dig och hela vår värld
Vi ska aldrig mer ses
men vår kärlek kommer
jag fortfarande
att hålla i min hand
© Peter Knagert
Du andas
Jag följer dina andetag
Jag andas med dig
Jag söker din blick
Jag känner din åtrå
och släpper lös min kärlek
Din kropp tar andan ur mig
Jag blundar
Känner din närhet
kärleken är kraftfull
den läker
den andas
den berör
Din hand i min
håller mig
© Peter Knagert
Jag kommer alltid att minnas dig
Minnen sveper i mina ådror
ett stilla regn faller över mig
minns dina armars ömhet
minns hur du lät mig växa
så svårt att glömma
men när jag ser himlens blågrå nyans
då blir minnet klarare
jag skulle ge allt
för att få en andra chans
att åter uppleva vår kärlek
men mina minnen sveper
i mina ådror och får mig att
stå ut
en dag till
© Peter Knagert
En dikt jag skrev när jag funderade på relationen mellan Seth och Abigail som är huvudpersoner i den bok jag skriver just nu
Varför?
Inga ord yttrades
Din hand lämnade min
men varför ville du lämna mig?
Jag förstod att du gick
men inte varför.
Jag ville ropa dig tillbaka
men något hindrade mig
En känsla så dyrbar
överbemannade mig
sade mig att det
var bäst det som hände
Två händer som inte
nådde varandra
Inte var ämnade för varandra
Ett lugn överbemannade mig
Jag behövde bara veta att
vi aldrig hade en chans
© Peter Knagert
En dikt som kom till när jag funderade på Abigail och Seths relation.
De är huvudpersoner i den bok jag skriver på just nu
För svårt att älska dig
Jag vill inte gå på glas
för att få älska dig
Jag vill inte känna
taggarna ifrån rosen
du gav mig
Så svårt att kämpa
Så svårt att älska
varför?
Ändå
En hinna av glas
omslöt oss
tvingade oss att kämpa
för vad?
Frågan slog tillbaka
varför inte?
Jag kan inte andas i din närhet
Men jag kan inte andas om du inte är här
© Peter Knagert
En dikt om kärlek
Minnen av dig
Jag minns dig
ditt leende
dina armar runt mig
Dina fingertoppar
nuddade mina
och så var du borta
Men i min själ
fanns du ännu kvar
väntar
letar
längtar
söker
efter mina minnen
av dig
© Peter Knagert
En dikt jag skrev i samband att min bok skrivs just nu om huvudpersonerna Seth och Abigail
Din hand strök min kind
dina ögon outgrundliga
du såg på mig
En sorg skymtade till i dina ögon
Vi sade inget till varandra
Vårt eget ögonblick
En hinna gjord av glas
Långsamt smekte du min hals
Din blick lämnade mig inte
Jag blundade rädd för mina egna känslor
Jag kände din närhet
Din mun formade ett ord
men blev ordlöst
Dina armar lämnade mig
och du vände dig om och gick
Allt var över
Jag var ensam
Men jag kunde känna din
varma hand på min hals, ännu
© Peter Knagert
Dikt om kärlek byggd på romanen jag nu skriver om Seth och Abigail
Dina tankar
Jag hör dina tankar
du viskar
du längtar
Jag dras emot dig
men kämpar emot
vill inte
men springer ändå emot dig
Dina tankar gör mig galen
de ber mig
men jag tvekar
kom inte nära mig
Jag vill inte göra dig illa
Låg mig fly!
Stanna kvar!
© Peter Knagert
Du andas
Jag följer dina andetag
Jag andas med dig
Jag söker din blick
Jag känner din åtrå
och släpper lös min kärlek
Din kropp tar andan ur mig
Jag blundar
Känner din närhet
kärleken är kraftfull
den läker
den andas
den berör
Din hand i min
håller mig
© Peter Knagert
Dikt om kärlek
Byggd på Seths tankar om Abigail som jag skriver om just nu – min senaste bok
Du var aldrig min
Du är min
alla andra kvinnor bleknar
Jag ser bara dig
men jag får inte
falla för dig
Jag får inte älska dig
Jag lämnar dig
innan jag ens mött dig
men det gör ont
vi är så olika
och jag är farlig för dig
Därför måste jag lämna dig
nu
medan du fortfarande lever
vid första anblicken
var du min
men du kommer aldrig att bli min
© Peter Knagert
knagertpeter 