I den nya boken är det fler karaktärer som är nya naturligtvis.
En av dessa karaktärer är Frydga hon är den äldsta av de vita häxorna och är den som bestämmer i de vita boningarna.
Hennes närmaste häxa är Vandja
De besöker Alfrida på hennes berg där hon utför sitt disablot
var med ifrån början.
Läs bok nummer 1
http://www.bokfynd.nu/9175698870.html
I bok nummer två berättar jag om de vita häxorna.
Här ett litet utdrag ur boken
De kom alla i en pyramidform ovanför trädens toppar sade Alfrida dröjande. Alla de vita odödliga häxorna var på väg fram till mig och mitt disablot. Alfrida strök sig oroligt över sin haka. Förundrad tittade jag upp och blinkade flera gånger för att verkligen förvissa mig om det jag såg. Jo det var de vita häxorna upptäckte jag och de skulle snart landa på mitt berg berättade Alfrida.
Längst fram skred Frydga tätt följd av sina närmaste häxor. Alfrida kände inte de andra häxorna men Vandja som flög till vänster bredvid Frydga visste hon vem det var. Bakom dem kom de som var underordnade härskarinnan och den främsta häxan. Alla landade de som fjädrar som sakta sirlade sig ner emot bergets topp. Jag noterade att inga hjärtslag hördes ifrån de gästande häxorna. Och de vita häxorna noterade att mitt hjärta slog hårt. Tystnaden bredde ut sig och bildade ett blått genomskinligt ljus runt hela berget. Vad skulle hända nu? tänkte jag. Jag kände hur min kropp hade blivit stel som en staty och jag var oförmögen att röra mig en centimeter. Jag visste att de vita häxorna alltid kom av en orsak och det var sällan något gott som hände där de befann sig. Jag ryste.
Det var som om det hade gått en evighet då härskarinnan höjde sin hand till hälsning. Samtidigt skred hon fram några meter, tätt följd av sina närmaste häxor. Sedan vinkade hon fram mig. Jag tog några vacklade steg emot Frydga. Jag visste att om häxorna ville döda mig, då skulle de göra det. Frydga tittade uppfordrande på mig och min disa som stod bredvid mig. Disan var beredd att skydda mig så gott som hon kunde, det visste jag. Frydgas kyliga blick svepte över våra gestalter. Både jag och disan sjönk vördnadsfullt ner på våra knän och vidrörde marken med våra händer, då vi hälsade på Frydga. Jag funderade på om de var ute efter mina styrkor. Eller om de skulle döda mig? sade Alfrida. Frydgas blick föll först på disan. Ett guttoralt läte steg ur Frydgas strupe och hon nickade till de två närmaste häxorna som stod bredvid henne. De såg i samförstånd på varandra. Plötsligt hade disan kastats ner till marken och låg i kramper men kunde inte skrika. Instinktivt reagerade jag för ingen, inte ens de vita häxorna skulle ta min disa. En vrede spred sig därför inom mig……………………………..
Du hittar boken här
http://www.bokliv.se/bok/9789174637137
204 kr
119 kr
knagertpeter 